Jag vet inte vad jag skulle göra utan er, och min kärlek till er går inte att beskriva även om jag skulle använda världens alla ord. Att man kunde hitta vänskap som vår trodde jag var omöjligt, men vi har den. Tillsammans. Ett evigt band som aldrig kommer gå av. Så länge jag lever kommer ni finnas i mitt hjärta, och efter det kommer ni finnas vid min sida, ni kommer för alltid vara en del av mig.
 Att veta att ni är olyckliga är även min olycka. När ni är lyckliga ger ni mig lycka och att se er le får mig att le.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan er, och en värld utan er är omöjlig att föreställa. Ni gör mig alltid glad, får mig på bättre tankar. Ni får mig att skratta i de mörkaste stunder, då det igentligen inte finns något att skratta åt. Ni har givit mig de bästa och mest underbara och minnesvärda minnen i mitt liv. Och jag hoppas .. hoppas så innerligt att det kommer bli fler. Många fler. Jag vill inte förlora er. Aldrig. Och villka hinder vi än möter på så kommer jag kämpa för att hålla vår vänskap vid liv. Kämpa tills den sista svettdroppen runnit ner för mitt ansikte, kämpa tills den sista tåren blött ner mina kinder, kämpa tills mina ben inte längre orkar bära mig, kämpa så länge som mina läppar förmår att röra sig, och kämpa tills mitt liv tas ifrån mig. Aldrig att jag ger upp er.
 För mig är ni ett par änglar. Änglar som kom när jag som mest behövde hjälp, och jag fick den av er. Och jag vet att jag, även om så i det minsta möjliga, även har hjälpt er. Vi hjälper varandra. mina skyddsänglar. 
Jag skulle kunna fortsätta såhär i all evighet.. för det är som jag sa, det finns inte ord som räcker till för att beskriva er. Men jag var tvungen att försöka. Jag älskar er, och kommer alltid att göra. Jag är obeskrivligt tacksam över att jag har er. Ni är luften jag andas.